Julefrid o julefröjd i Skoglösa
Värmen strålade mot oss när vi kom in genom dörren. Ljust och glatt när barnen kom emot oss. Julgranen stod i sin prakt och berget av julklappar låg runt om.
Barnen, ja en del av de vuxna med för den delen, tittade på Kalle Anka. Camilla och jag fixade till maten och dukade ett gediget julbord.
Vi satte oss till bords i det stora lantköket och alla var så nöjda.
Vi har alltid roligt när vi samlas. Extra roligt att min syster, Mona, var med denna jul.
Det enda ledsamma var att inte far var med.

Förväntasfulla barn inför tomtens besök och tomten hade denna jul hjälp av en tomtenisse.
Tomtenissen fick minsann slita och va på benen hela tiden. Han var så duktig. Tomtefar hade denna jul en dansk dialekt och vi har väl inte skrattat så mycket vid julklappsutdelningen någon jul som denna.

Tomtefar sa att han var tre-o-tres år gammal. Va han  nu menar med det?

Ingen av de små barnen, som fortfarande tror på tomten, var blyg för tomten. De var så duktiga och bockade, tackade och kramade tomten.

Alla väntade tills tomten, med sin Nisse, hade gått att öppna sina klappar. Men då blev det prassel, prassel och många förtjusta utrop och tack hit och tack dit. Härligt att bara få titta och uppleva detta.

Gröt, hembakade kakor och hemmagjord godis och kaffe.
Jo, jag tackar jag.
Andreas hade gjort drömmarna gröna. De såg farliga ut men var underbart goda.

Tack för allt mina goa ungar!